lördag 30 januari 2010

Kärlek!


Läste en artikel i dagens tidning (aftonbladet) och blev jätteupprörd!

Det var fotbollsfrun Malin Wollin som skriver:
Jag vill vara lika kär när jag är 50!
Det kändes roligt och mysigt att läsa... men så började läsa, halva artikeln gjorde mig upprörd och sista halvan gjorde mig glad igen!! <3>Om att Medelålders kärlek håller bättre än ung - för att man då inte har några barn?! Att barn förstör... att barn fräter på kärlekstallrikens ömtåliga glasyr. Att man ska vara jämnställd o allt möjligt trams och så bryter folk ihop, det är för svårt. Man fokuserar på fel saker och plötsligt är man hjärtligt trött på den man älskade för inte så himla länge sen... och så fortsätter hon! Och jag blir högröd i ansiktet o sitter o läser högt för min man!

Sen vänder hon: Att Jonas Gardell har sagt "Alla relationer har ju sina upp och ner. Men vi har helt enkelt bestämt oss för att ta de kriser som kommer inom relationen, vi tillåter oss inte att tänka att vi vill ut ur den!
Hurra vad bra!!

Jag har iof en bonusdotter, så jag har ju faktiskt varit förlovad tidigare, men det höll inte och dessutom var jag väldigt ung...

Jag vill aldrig skilja mig från min man och börja om från början! Vi har en historia tillsammans, som jag vill prata och minnas tillsammans med honom!

Sen så måste jag säga att varför jag blev så upprörd när jag läste artikeln, var för att det stod att det mer eller mindre var barnen som gör att vi skiljer oss! Vad faaan, barnen är inte en orsak till att vi vuxna har det jobbigt i förhållandet! Barn är underbara och de föds till denna underbara värld, med kärlek och ett barn föds snälla, mysiga, omtänksamma och utan bråk!

Visst tusan är det jobbigt ibland, men pratar man bara med varandra och försöker lyssna på varandra och kämpar tillsammans så funkar det! Så länge man inte lever i ett förhållande med psykisk eller fysisk misshandel vill säga!!!

Gräset är inte grönare på andra sidan! Kanske från håll, men när man kommer närmare, så är det mossa mellan grästråna i alla fall!

Så dagens uppmaning blir att kämpa i förhållandet, så kommer kärleken tillbaka! Jag vill iallafall vara kär i min man även när jag är 80år och sitter i gungstolen bredvid honom!

2 kommentarer:

  1. Alltså jag blir så jävla arg. Angående det i artikeln som gjorde dej också arg "att det är barnen som gör att man mer eller mindre skiljer sig". Jag är snart fyllda 30 år och ibland känner man sig så JÄVLA mkt förståndigare än dem som är äldre när det gäller barnfrågan. Ett barn skaffar man tillsammans med någon som man ämnat delat hela sitt liv med, ett barn är ett tecken på kärlek två människor emellan. INGENTING är någonsin ett barns fel, barn är BARN och dem skall aldrig känna skuld till något. Är så mäkta trött på vuxna som skriker åt sina barn att dem är så trötta på dem mm mm. Nästa gång jag hör en mamma/pappa säga så till sitt barn skall jag fanimej gå fram till den personen och skrika den personen rakt i ansiktet "jag är så jävla trött på dej!!!!" sen skall vi se hur kul dem tycker det är. AAAAAAAH blir bara så arg. märks det? hihi

    SvaraRadera
  2. MEDHÅLL!!
    Visst e det konstigt hur vissa tänker!

    Som tur är så finns det många av oss därute, som inte tycker att allt är barnens fel!!

    Vi bildar en pakt och visar de föräldrarna som skriker på sina barn vems problem det är!!

    Tänk på kvinnan som ryckte in på tunnelbanan förra veckan, när en pappa slog sin son! Hon har blivit hyllad för att hon slog ner pappan och ringde polisen. Pappan har fått böter och 4 månaders fängelse.
    Unga kvinnan har fått lovord både i tidningar o på facebook!!

    Vi fortsätter att ta hand om våra barn och våra förhållanden - Så hoppas jag att vi lever lyckliga och långa äktenskap MED barn!!!

    SvaraRadera